Att göra det osynliga synligt

Vi har en VFU-student på min avdelning. Idag frågade min kollega, mentor för studenten, om pedagogisk dokumentation. Vår student hade nämligen filmat sig själv under en aktivitet med barnen för att sedan analysera detta. Hon hade matematik som utgångspunkt och var i vår ateljé tillsammans med fyra barn. De målade med vattenfärger och samtalade. Vår student tittade sedan på filmen men ansåg att hon inte fått ut det hon ville av uppgiften, det blev helt enkelt inte bra, ansåg hon. Precis när hon skulle stänga av upptäckte hon att kameran stod på även när själva uppgiften var över, när de städade bort och tvättade penslarna. I det hittade hon materialet hon sökte efter.
- Är det pedagogisk dokumentation? frågade min kollega. Studenten hade tillsammans med min kollega diskuterat filmen, tittat tillsammans och reflekterat över hur arbetet skulle läggas upp nästa gång. Man måste dokumentera för att göra det osynliga synligt (Lenz Taguchi, 1997).
- Det är i allra högsta grad pedagogisk dokumentation, svarade jag. Det är ju precis detta som beskrivits i Skolverkets text om Pedagogisk dokumentation. Det är dialogen och diskussionen som gör en dokumentation till en pedagogisk dokumentation.