måndag 28 oktober 2013

Nya tag...

Nu är det dags att samla ihop mig igen efter en vecka uppehåll från studierna. Det blev ett ofrivilligt uppehåll då jag akut hamnade på sjukhus och det blev blindtarms-operation. Tappade ork i samband med det och lät böckerna och arbetet med podcasten ligga.
Nu är det dags, att fånga lärandet.
Hoppas jag hinner i tid...

söndag 20 oktober 2013

Garage band

Appen har legat på min iPad sen jag fick den. Men jag har aldrig använt den. Ååå vad rolig den är! Ångrar att jag inte kollat på den innan men bättre sent än aldrig, eller hur!? Jag har nu suttit och spelat in mig och min 2,5 åriga dotter när vi samtalar och sjunger om färger. Mycket givande stund för oss båda! 
Podcast-uppgiften ser jag framemot. Radioprogram har jag gjort förut och sänt i både skolradio (gymnasiet) samt i lokalradio (eftergymnasial KY-utbildning i digital medieproduktion). Så tekniken skrämmer mig inte, även om det är ett nytt verktyg att jobba med och tror att med hjälp av barnen kan jag fånga vår nuvarande läroprocess. Jag sätter dock höga krav på mig själv att prestera det allra bästa! Tiden är min fiende just nu...

onsdag 16 oktober 2013

Fortsatta funderingar...

Idag är det redovisning av vår artikel om vad, hur och varför pedagogiska dokumentation (se föregående inlägg) samt litteraturseminarie. Jag har tänkt mer och mer på boken Seendets språk. Överallt ser jag nu på vår avdelning kopplingar till hur bilder, symboler och text används. Vi använder oss av ett dagligt schema där varje rutin visas på en bild. 

Bilder i hallen visar vilket väder det är ute samt vilka kläder som barnen ska sätta på sig. 

Vi har bokstäver uppsatta på väggen, rimord med avstavningar så man ser vad det är som rimmar i ordet t ex b-il --- p-il + bilder. 

Jag ser vår informationsvägg till föräldrarna med viktig information om t ex stängningsdagar, matsedel osv. Sändare-meddelande-mottagare snurrar i huvudet. Är vi pedagoger alltid sändare? Vilka är mottagare, barn, föräldrar? På vilka väggar ser jag att det är barnen som är sändare TILL barnen...barn-meddelande-barn. Det är intressant att gå runt och göra "inventering" och den där aha-upplevelsen över vad som vi visar och koppla till just Seendets språk och likheter till reklam hur vi vill enkelt och kortfattat på ett intressant sätt vill fånga våra mottagare. En "NYTT"-skylt på informationsväggen till föräldrarna ska locka till att läsa och uppmärksamma. 

Artikeln är färdigskriven och publicerad men min reflektion över vad, hur och varför fortsätter.

måndag 14 oktober 2013

Vad, hur och varför pedagogisk dokumentation

Med utgångspunkt utifrån hur mitt arbetslag arbetar kommer jag att skriva om vad, hur och varför pedagogisk dokumentation.
På min arbetsplats arbetar vi i storarbetslag på sex pedagoger och har för närvarande 32 barn på avdelningen i åldern 1-5 år. Att arbeta i sådan konstellation kräver mycket planering och fungerande rutiner.
I vår enhet, som innefattar tre förskolor, har vi nu Pedagogisk dokumentation och Planen mot kränkande och diskriminerande behandling som utvecklingsområde. I mitt arbetslag har vi valt att bryta ner planen mot kränkande och diskriminerande behandling till avdelningens utvecklingsområde samt använda pedagogisk dokumentation som verktyg i arbetet. Vi vill på så sätt uppnå en trygg barngrupp samt skaffa mer kunskap om hur vi kan uppfatta det enskilda barnets förståelse kring empati och kompisskap för att kunna vägleda varje barn på rätt sätt.

Vi delar in barnen i grupper ett par timmar under förmiddagarna tre dagar i veckan för att efter barnens intresse att lära väva in arbetet mot kränkning och diskriminering. Vi har arbetat på detta sätt ett par år nu i olika konstellationer. T ex en pedagog på 6-7 barn eller som vi gör detta år: två pedagoger på 11-12 barn med möjlighet att göra mindre grupper i ursprungsgruppen. Alla i arbetslaget ser förändring som något positivt och ändrar arbetsätt efter barngruppen. För att sådan förändring ska kunna ske och fungera gäller det att alla i arbetslaget är med på det och strävar åt samma håll (Lenz Taguchi, 1997). Vi är inte alltid helt överens men vi provar nya idéer och skriver ner ett datum då vi utvärderar förändringen. "Den skriftliga dokumentationen behövs för att regelbundet kunna stämma av att kvalitetsarbetet leder till en utveckling mot målen." (Skolverkets allmänna råd: Systematiskt kvalitetsarbete – för skolväsendet, 2012 s.11)
Vi är följaktligen inte obekant med pedagogisk dokumentation i vårt arbetslag men vi strävar att hela tiden bli bättre.

I den grupp barn jag ansvarar för tillsammans med en kollega är det tolv barn i åldern 4-5. Vi startade terminen med en vision att skapa bra kompis-anda hos barnen, vi skulle prata om och benämna känslor, definiera en bra kompis, få barnen att samarbeta och framförallt ha roligt! Förskolans verksamhet ska vara rolig, trygg och lärorik för alla barn (Lpfö 98/10).

Vad?
För att en dokumentation ska vara en pedagogisk dokumentation, är det diskussionen och dialogerna som är det avgörande (Skolverket, 2012). Att fånga läroprocesser och att sedan reflektera över dem är det som för mig och mitt arbetslag definierar pedagogisk dokumentation. Genom dokumentationen kan barnen återkoppla till sitt lärande och kommunicera med oss pedagoger om vad som skett samt att vi som pedagoger kan kommunicera till barnen om processen (Lenz Taguchi, 1997). Det är en ständigt pågående process. Enligt Lenz Taguchi (1997) handlar det inte om att byta arbetssätt utan att anamma ett verktyg när man arbetar med pedaogisk dokumentation. För mig var det som att sätta huvudet på spiken. I min roll som pedagog är det att upptäcka barnens frågeställningar som uppstår under arbetes gång, att hjälpa barnen att finna lösning genom att vara medskapande och vara behjälplig med material och med utmanande frågor som får barnen att utveckla sina hypoteser vidare (Lenz Taguchi, 1997). Svårigheten är att inte ställa för ledande frågor så de lotsas in på det spåret jag som pedagog ser att lösningen finns på utan att de får upptäcka själva, deras egen läroprocess, att hitta en egen teori är viktigare än den riktiga teorin och lösning (Lenz Taguchi, 1997).

I gruppen arbetar vi utifrån en bok för att lösa ett dilemma. Vi har läst några sidor ur boken, fram till ett problem uppstår och där får barnen ta över historien. Valet av bok gjorde vi efter att vi lyssnade in barnen. Vad pratade de om och vad var de nyfikna på? Det var bl a mycket diskussion om födelsedagar och kalas, vem som var bjuden etc. Därav kom valet Pite & Palt på kalas som handlar just om att inte bli bjuden. 
"Arbetet med pedagogisk dokumentation utgår från det som sker bland barnen; det som barnen är upptagna med här och nu och det som intresserar dem i den dagliga verksamheten." (Skolverkets allmänna råd: Uppföljning, utvärdering och utveckling i förskolan, 2012 s. 16)

Genom att dokumentera barnens läroprocesser ser vi barnens utveckling och lärande på ett tydligt sätt och kan använda materialet under utvecklingssamtalen. Genom att vara aktiva pedagoger följer vi barnen under hela dagen, i gruppverksamheten eller i övriga verksamheten, i lek eller rutiner såsom matsituation eller vila. Lika viktigt som att dokumentera barnens utveckling ser vi det lika viktigt att dokumentera och reflektera över vårt arbete som pedagoger. Vi har som mål att dokumentera vårt förhållningssätt, hur pratar vi med barnen i olika situationer, hur bemöter vi barnens frågor, blir alla barn sedda utifrån deras behov?

”Dokumentationen skall vara ett underlag för våra reflektioner kring det som skett för att vi skall kunna ta nästa steg” (Lenz Taguchi, 1997 s. 69)

Hur?
Barnen fick titta på bilderna i boken och tolka hur de olika figurerna känner sig. Känslor som barnen snabbt definierade var glad, ledsen och arg. Det är känslor och ord på känslor som barnen har erfarenhet av. Hansson, Karlsson & Nordström (2006) menar att en mottagare tolkar tecken/bilder utifrån tidigare erfarenheter och erövrad kunskap. När jag som pedagog benämnde andra känslor såsom förvånad och irriterad fick vi först definiera de uttrycken. Alla barn visste inte om hur man känner sig eller hur man kan uttrycka "irritation" även om de hört ordet irriterad förut. Sedan fick de uttrycka sig genom att lyssna på klassiska musikstycken och använda hela kroppen för att visualisera olika känslor. Vi delade sedan in barnen i två mindre grupper för att samtala kring hur historien skulle fortsätta samt hur vi skulle redovisa det. Alla barn fick på så vis berätta hur de tänkte kring dilemmat samt lyssna på hur de andra i gruppen resonerade. 


"Förskolan skall sträva efter att varje barn utvecklar sin förmåga att lyssna, reflektera och ge uttryck för egna uppfattningar och försöker förstå andras perspektiv" (Lpfö 98/10).

Vi pedagoger lyssnade in och försökte ställa utmanade frågor för att föra samtalet vidare såsom "Hur tänker du då?" " Vad menar du med...?" Genom att följa samt ligga steget före i tanken kan vi på det sättet ställa utmanande frågor som för barnens tankegångar och funderingar vidare (Lenz Taguchi, 1997). Några av barnen föreslog att de skulle göra en dockteater vilket resten av gruppen också då ville. När två av barnen ville göra samma rollfigur uppstod ett dilemma. Hur skulle de lösa det? Snabbt föreslog ett av de andra barnen att de skulle lotta och de berörda barnen godtog detta. De fick sedan berätta vilket material de önskade och jag skrev ner det för att kunna förbereda till nästa gång. Barnen ville också visa dockteatern för sina föräldrar och ville använda sig av bloggen. Jag föreslog att göra en film av den också och lägga ut den på bloggen så kunde de se den hemma tillsammans med sina föräldrar. Detta nappade barnen naturligtvis på. 
Jag fick nu gå tillbaka till mina tidigare utbildningar då jag har läst media med inrikting på radio/video/kommunikation på gymnasiet samt en eftergymnasial KY-utbildning om Digital medieproduktion. När vi skulle lära oss att skriva storyboard fick vi titta hur en serietidning är uppbyggd. Hansson, Karlsson & Nordström (2006) skriver om tecknade serier hur serierutorna kommer till liv genom genom känslor av rörelse, närbilder, grodperspektiv etc. Barnen fick titta i en Bamse-tidning för att upptäcka hur rutorna var uppbyggda. Sedan fick de rita storyboard tillsammans med påminnelsen om att tänka på hur man ska se filmrutan, vilket perspektiv de anammar.


Vi gör digitala portfolios som underlag för utvecklingssamtalen. Vi fotar och filmar barnens läroprocesser för att sedan visa föräldrarna och som leder till samtal om barnets utveckling. Ett mål vi satt upp är att få barnen mera delaktiga i processen. Med iPad som verktyg har detta arbete blivit mycket enklare, vilket också de i arbetslaget som tidigare haft svårighet med tekniken tycker. Ett mål är att utveckla portfolion med att göra barnen mer delaktiga i sin läroprocess och på så sätt ha mer inflytande över innehållet i sin portfolio. Varje pedagog har ett visst antal barn de är mentor för, det är ca fem-sex barn att under årets gång följa, dokumentera samt reflektera kring deras läroprocess tillsammans med barnen och övriga pedagoger.

På vår förskola använder vi oss också av att blogga för att dokumentera vår dagliga verksamhet. På så sätt ger vi föräldrarna möjlighet att vara med och påverka verksamheten genom att vara tydliga med mål och innehåll (Lpfö 98/10). Föräldrarna blir mer delaktiga i vår verksamhet och kan komma med frågor, nya infallsvinklar samt ifrågasätta genom att kommentera direkt i bloggen. Vi lägger ut bilder och kortfattat text i bloggen om vad vi som pedagoger har tolkat vad som händer på bilderna samt hur vi upplevde själva händelsen. Barnen kan genom bilderna återbesöka händelsen och kan berätta för sina föräldrarna med deras egna ord och deras upplevelse samt för oss pedagoger när vi kollar tillbaka på bilderna och ställer frågor om det vi ser, "minns du detta, hur kändes det, vad gjorde du?" etc. Barnen har blivit mer aktiva och nyfikna på bloggen, tack vare att föräldrarna tittar på den hemma tillsammans med dem. De kan komma och be oss blogga om något i verksamheten och får då också berätta vad som ska stå samt vad vi ska ta kort på. 

En gång i månaden under vår veckoplanering (PUST - pedagogisk utvecklingstid) har vi som mål att reflektera över ett område i verksamheten i taget. T ex situationen i hallen när vi går in innan lunch. Vad händer i hallen? Hur säger vi till barnen att hänga upp sina kläder? Hur upplever de att gå på toaletten när det står flera kompisar och väntar? etc... Som hjälp till detta använder vi oss av Lotusdiagram där läroplanens mål synliggörs och vi reflekterar över vårt förhållningssätt utifrån målen.


Att reflektera ihop i arbetslaget ger olika infallsvinklar då vi kan se en situation på olika sätt. "I ett längre perspektiv är dokumentationen en förutsättning för att kunna kartlägga verksamheten och identifiera områden som är särskilt angelägna att utveckla för att uppfylla målen." (Skolverkets allmänna råd: Systematiskt kvalitetsarbete – för skolväsendet, 2012 s.11).
Vi filmar, gör ljudinspelningar samt antecknar och samtalar med barnen om de olika situationerna när tillfälle ges. Vi förändrar således på vår miljö utifrån funktion och behov. Den måste vara föränderlig för att fungera för gruppens behov och så barnen uppmuntras och stimuleras (Lenz Taguchi, 1997).

Varför?
Genom arbetet med dockteatern och boken är målet att barnen ska utveckla empati, samarbete och reflektera över samt lösa etiska dilemman (Lpfö 98/10). Även om vi har ett mål med vårt arbete är det processen dit som är det viktiga. 
Vår förförståelse var att barngruppen uteslöt varandra i lek samt att slå tillbaka var något man gjorde istället för att ta reda, själv eller med hjälp av vuxen, vad som var orsaken till konflikten. Vi är i skrivande stund mitt uppe i arbetet med skapandet av dockteatern men vi upplever att barnen pratar och berättar mer om känslorna de känner i en konflikt nu istället för att t ex slå tillbaka.

"Dokumentationen är viktig för förståelsen av barnens erfarenheter och vad de visar intresse för, samt för utvärderingen av verksamheten. Att använda pedagogisk dokumentation gör det möjligt att arbeta utforskande och ta tillvara barns nyfikenhet och lust att lära." (Skolverkets allmänna råd: Uppföljning, utvärdering och utveckling i förskolan, 2012 s.26).

I läroplanen för förskolan (1998/2010) kan man läsa om vikten att dokumentera och analysera för att kunna förbättra och förändra arbetssätt samt följa barnens utveckling och lärande. Genom pedagogisk dokumentation blir barnen delaktiga i sin läroprocess.
Kvalitén på förskolan ska kontinuerligt och systematiskt dokumenteras, utvärderas och utvecklas (Lpfö 98/10).

Som pedagog känner jag vikten av att dokumentera och följa upp ett måste för min egen personliga utveckling samt hur och vad jag kan förändra för att göra arbetet i förskolan bättre.
Utifrån vår dokumentation och reflektion över vår hallsituation har vi sett att vissa barn väntar till sist (genom att bråka i hallen) för de vill t ex gå på toaletten när alla andra är klara. Lösningen är alltså att de barnen väntar till sist med att gå in. Ett annat barn behöver komma in tidigt i hallen för han behöver tid på sig att byta aktivitet (bryta en rutin för att gå till nästa) Om vi går in lite för sent upplevde vi att vi pedagoger hjälpte till mer med avklädningen, även med de barnen som egentligen kan själv. Vi belyste för varandra hur viktigt det är att börja i tid så alla barn får tid i hallen för att klara sig efter sin egna förmåga.

Tiden känns som det största hindret i den pedagogiska dokumentationen. Hur vi ska hitta tiden att reflektera. Dokumentera gör vi i nuet i verksamheten, vi filmar, spelar in ljud, antecknar och lyssnar aktivt. Men sedan ska vi också hinna gå igenom materialet. Med kollegorna och framförallt med barnen. I ett av exemplen i Lenz Taguchi (1997) berättar en pedagog att det tar mycket tid från barngruppen men att det är värt det. Till vilket pris ska vi reflektera? Hinner vi se alla barn i den miljön vi har? Det barn som tidigt tar för sig och är framåt, frågar och ifrågasätter syns automatiskt. De är också ofta till hjälp när gruppen kör fast, ingen annan som säger något men det är också svårt att begränsa deras framfart. Ska de begränsas?
En svårighet att dokumentera är hur mycket. Hur mycket film ska vi kolla igenom och hur ofta? När blir dokumentationen för gammal, hur lång tid efter händelsen kan man reflektera över materialet, hur mycket färskvara är det? Det är några av frågeställningarna som jag inte rätat ut frågetecknen på ännu. Jag tror dock att genom att låta denna spiral av att dokumentera - reflektera - förändra genomsyra vår verksamhet, kommer vi också bli bättre på att använda oss av verktyget pedagogisk dokumentation.

torsdag 10 oktober 2013

Snart klar...

Några har redan publicerat sin uppgift och Vad, hur och varför pedagogisk dokumentation. Jag är snart klar med min...snart. Jag fick en liten aha-upplevelse när jag läste Mirjas inlägg. Att hon låtit barn analysera en bild och kopplat detta till Seendets språk. Jag har haft svårt att koppla denna bok till frågeställningen vad, hur och varför, men nu såg jag jag användningen. Jag har ju gjort precis samma! Barnen i min grupp har ju också fått analysera bilder, de har tolkat hur figurerna i en bok känner sig och hur man vet det genom hur de är avbildade. Jag känner att jag hade för stor hang-up på film, tv och reklam och såg helt enkelt inte skogen för alla träden...

Snart klart...snart...

måndag 7 oktober 2013

Funderingar...

Jag klipper och klistrar i mitt dokument om Vad, Hur & Varför pedagogisk dokumentation för att få lite struktur och ordning på orden. Samt sliter lite i mitt hår över boken Seendets språk (Hansson, Karlsson, Nordström, 2006). Det är en intressant bok tycker jag men jag kan inte riktigt se hur den passar in i mitt reflekterande över pedagogisk dokumentation. Den för mig dock tillbaka till tidigare studier då jag har läst först media på gymnasiet och efter det en KY-utbildning i digital medieproduktion. Vi analyserade reklam och film som De sju samurajerna och Gökboet  Då känns boken som ett naturligt val: att analysera just reklam, tv och film. Den pedagogiska dokumentationen ser jag inte på det sättet. Dokumentationen vi gör under dagen händer ju oftast i nuet. Man sliter kanske fram iPaden för att det sker just nu något som är intressant bara för att fånga bilden och ljudet för att komma ihåg vad som hänt och sedan gå tillbaka till. Då känns bildanalysen ganska oviktig. I alla fall för mig. Hur tänker ni?